mammaprutt

Idag, nästan ett år sedan våran morfar gick bort så hade vi nedsättning av urnan. Ett år av sorg och saknad. Anledningen att urnedsättningen inte varit fören idag är att minnes lunden som han ligger vid inte blivit färdig fören nu. Men den var värd att vänta på! På denna plats ligger han fint. Men utsikt över åker och ängar. Bondpojk som han var som liten! På en lugn och harmonisk plats! Våran älskade morfar. Mormor bar honom fram och prästen hissade ner honom. Känslor av sorg och lättnad som blandades inombords på samma gång. Sorgen och saknaden kommer alltid att finnas med oss, trotts att dom finna minnena mer och mer tar över och gör det lättare för oss att gå vidare. Men han är sååå saknad, varje dag! Älskade morfar. Men som jag sa, så känns det lugnt och på något sätt efter alla tårar så kunde man andas ut och sätta sig ner på bänken vid minnes lunden och känna frid. Nu ligger han där han kommer att ligga och vi har fått en plats att kunna gå till, för att finnas ännu lite närmare honom och kunna sända våra tankar. Saknar dig morfar!