Godkväll. Lugnet har lagt sig i vårat hus och sambon står i köket och lagar plankstek. Ska bli jätte gott, trotts att jag är oerhört trött. Har varit en intensiv vecka. Och igår slutade Wilma dagis. Hon har gått på en förskola som heter ängslyckan, men ska i höst börja på en annan förskola då Filippa inte fick en plats på ängslyckan. Vi tillhör inte det dagiset sen vi flyttade nämligen. Sååå.. I höst börjar dom båda två på ett annat ställe. Känns väl sisådär.. Dels att behöva flytta Wilma, och dels att våran bebis blir stor! Om det gick så skulle jag vara hemma med dom varje dag, ta hand om dom och gosa, pussa och säga hur mycket jag älskar dom, hela hela tiden! Men dom behöver ju lite stimulans och lek med andra barn och framför allt, pengarna rullar ju liksom inte bara in av sig själv! Men jag hoppas att dom kommer att trivas bra på deras nya förskola. Känns inte alls som det var länge sedan vi skolad in Wilma. Jag minns när Wilma och jag va där på besök en dag för att bara se lite hur det såg ut. Sen kom Marie hem till oss och träffade Wilma på hemmaplan, en mycket uppskattad del av inskolningen dom hade. Att fröken kom hem, så dom lärde känna varandra i hemmet och på så sätt kände igen varandra när det sedan var dags för inskolningen. Jag minns hur tomt och lustigt det kändes hemma (var arbetslös några veckor precis efter wilmas förskolestart) och jag minns att jag en dag gick och la mig vid 11 tiden då jag va helt slut i kroppen efter en jobbig natt. Jag vaknade upp och fick panik, ropade efter Wilma och hittade henne ingenstans i lägenheten! Efter ca 30 sekunder så slog det mig, hon va ju på dagis!! Var ju så van att ha henne hos mig, att hon låg brevid mig när vi vaknade efter sov stunden. men nu var hon som sagt på dagis. Hennes inskolning var inga problem alls. Hon var alltid glad och vinkade alltid så glatt till mig när jag skulle gå. Det va bara mammas hjärta som sved lite. Även att man vet att dom har roligt, så vill man ju finnas där och beskydda, trösta om dom gör sig illa och se deras lycka när dom leker med sina kompisar. Men som sagt jag hoppas att Wilma har trivs på sin förskola och att dom båda kommer att trivas på den nya. Jag älskar er mina barn!! Ni är mitt allt!! Kram.