Om slutet..
Allt gick fort lilla morfar.. Och nu är du borta. Du var aldrig ensam, inte en sekund. Vi följde dina andetag och sista tiden satt jag bara brevid dig.. På din högra sida satt jag och det var jag som höll din hand. Jag höll den hela vägen, fram till ditt sista andetag. Jag höll den och jag bad för dig. Du va så duktig morfar. Tårarna och känslorna när du gick över går dock inte att beskriva. Men mormor tog min hand och hon höll den länge, länge, länge. Det var hon som valde ut kläderna som dom gjorde dig så fin i. Och när vi klev in i rummet sista gången för att säga hej då, så brast det igen! Du va så fin lilla morfar. Du va så fin och du såg så lugn och harmonisk ut. Jag gav dig 2 pussar på din högra kind, jag strök ditt hår och jag hoppas att du kände mig. Mina ben kunde inte bära mig ut och tårarna va som ett hav. Du är så älskad!! Jag kommer sakna dig, jag kommer tänka på dig och DU kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Vila i frid lilla morfar, vi ses igen. (30/8-2012. Kl 03.41)